Barnprogram har funnits i Sverige ända sedan TV:n först introducerades i Sverige 1956. Då fick barnen nöja sig med att kolla på det brittiska barnprogrammet ”Andy Pandy” femton minuter om dagen. Man kan inte påstå att dåtidens barn var bortskämda med barnprogram, men utvecklingen gick snabbt fram. Vissa barnprogram har sedan dess försvunnit helt ur tiden och vissa program har motstått tidens tand.
Förutom möjligtvis ”Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul”, som sedan år 1960 har varit en årlig jultradition för hela familjen, har barnprogram endast haft fokus på just barn. I tidiga barnprogram fanns ofta en vilja att inte endast fungera som underhållning utan också ha utvecklande och uppfostrande karaktär. Fortfarande idag kommer de allra flesta ihåg, bland många andra program, Bamses tydliga moral och den välsvarvade pedagogiken i Fem myror är fler än fyra elefanter.
Barnprogram fanns det gott om, men det dröjde ända till 1987 då det avsattes en hel timme i SVT:s tablå åt barn och barnprogram. När signaturmelodin börja ljuda genom TV:ns högtalare var det ingen tvekan om var barnen höll till. Dock agerade Bolibompa barnvakt endast en timme om dagen. När kanaler som Cartoon Network och Nickelodeon introducerades i Sverige fanns plötsligt möjligheten att se på obegränsat med barnprogram på TV. Med kanaler som Cartoon Network kom också en annan typ barnprogram och en annan typ av humor.
Det finns en viss skillnad på humor som både barn och vuxna kan tycka om och humor i ett barnprogram som endast en vuxen kan uppfatta. Visst kan man både som barn och vuxen skratta hysteriskt åt Tom och Jerrys påhitt, men skrattar barn åt Herr Krabba i Svampbob Fyrkant på grund av hans ultrakapitalistiska, giriga och egoistiska jargong eller för att han helt enkelt är taskig mot Svampbob? Är barnprogram numera bara för barn?
Naturligtvis finns det inget givet svar på den frågan, men den kan vara kul att fundera över. Det har nog länge funnits en vilja av skapare av olika tecknade serier att dra till sig vuxnas uppmärksamhet genom att ha med lite mer ”vuxen” humor. Ett intressant exempel på detta är den tecknade serien ”Adventure Time” (Äventyrsdags) som går på barnkanalen Cartoon Network.
En av protagonisterna Finn står vid en dörröppning och uppmanar en liten rar elefant vid namn Tree Trunks att komma in i rummet han befinner sig i. I uppmaningen säger Finn: ”Tree Trunks, get those hot buns in here girl”. Detta kan uppfattas på ett visst sätt av en vuxen, men Tree Trunks kommer faktiskt in i rummet med en korg med nybakta bullar. Detta gör att Finn’s uttalande avdramatiseras och barnen som kollar på programmet inte uppfattar den ekivoka antydan.
Å andra sidan kanske det inte alltid handlar om att barnprogram tenderar att ”anpassa” sig till vuxna. Den ryske författaren och poeten Jevgenij Jevtusjenko sade en gång ”Att alltid vara en liten smula barn – det är att vara verkligt vuxen”. Anledningen till att vuxna också kan tycka barnprogram är roliga kanske är för att barnasinnet fortfarande finns där, bara det att vissa program bara anpassar sig lite så vuxna också har roligt.
Hej